Schackspel i Staunton-stil

Staunton-schackspelet – en teknisk standard skapad 1849 i London

Den 1 mars 1849 registrerade Jaques of London ett nytt schackpjäsformat designat av Nathaniel Cooke. Stycket fick namn efter Howard Staunton, dåtidens starkaste spelare i världen, som gick med på att marknadsföra det i sin kolumn i Illustrated London News. Det var inte en estetisk revolution för estetikens skull. Designen löste ett konkret problem: de befintliga pjäserna – St. George-stilen, Selenus-varianten, Régence-formen – var varken standardiserade eller tydliga nog för att fungera i turneringar med spelare som inte kände till varandras lokala uppsättningar. Cookes lösning var proportioner som prioriterar läsbarhet: hög kung, distinkt drottningkrona, löparen med kluvna huvud, tornet med murkrön.

Sedan 1948, när FIDE tog över ansvar för världsmästerskapet, är Staunton-stilen obligatorisk i alla FIDE-reglerade tävlingar. Kungen ska mäta mellan 85 och 95 mm i höjd. Basen ska stå på en ruta vars sida mäter ungefär 75–80 % av kungens basdiameter – för en kung med 44 mm bas innebär det rutor på 52–57 mm. Det är inte godtycke: för snäva rutor gör snabba drag svåra, för stora rutor förlorar spelaren den taktila överblicken.

Material som påverkar spelupplevelsen konkret

De mest traditionella Staunton-seten kombinerar buxbom (Buxus sempervirens) för de ljusa pjäserna med sesham (Dalbergia sissoo) för de mörka. Buxbom är tätt, jämnt och håller en skarp detalj i svarven. Sesham – känt som indiansk rosenträ – är hårdare och ger en rödbrun, ibland nästan chokladfärgad ton med synliga fiberlinjer. Kontrasten är hög nog för att läsa brädet snabbt i dålig belysning, något som spelar roll vid längre partier.

Tyngre set viktas med stålkulor ingjutna i basen, vilket ger varje pjäs ett nedre tyngdpunkt. En standardtung kung väger ungefär 80–110 gram beroende på träslag och storlek. Filtbeklädda baser är standardkrav för att skydda brädet. Vikten är inte lyx – den minskar risken att pjäser välter vid snabba drag i blixtschack, och den ger handen en tydligare feedback vid placering.

Vilka Staunton-varianter passar vilket spelbehov?

Frågan är inte vilken variant som är ”bäst” i abstrakt mening, utan vad du faktiskt tänker använda setet till. Ett turneringssett kräver FIDE-mått, neutral finish och hög kontrast. Ett hemmaspel kan prioritera träets utseende och känsla i handen. Ett samlarobjekt kan motivera exotiska träslag som ebenholts eller grenadill, men dessa material är känsligare för luftfuktighetsförändringar och kräver mer skötsel.

Bok och valnöt: hållbart, billigare och tack av europeisk produktion. Passar dagligt bruk och nybörjarset från 12–13 år. Inga exotiska importer.
Buxbom och sesham: klassisk turneringsstandard, bra kontrast, använt i de flesta europiska klubbsortiment. Kings Gambit, Jaques och House of Staunton levererar i det segmentet.
Ebenholts och lönn: hög estetik men kräver stabil luftfuktighet (45–55 %), annars riskerar pjäserna mikrosprickor.

Brädets storlek i förhållande till pjäserna

Det vanligaste misstaget vid ett Staunton-köp är att välja bräde och pjäser separat utan att kontrollera proportionerna. För ett 95 mm tornerspjässet bör rutorna vara 55–57 mm. För ett 85 mm set räcker 50–52 mm. Väljer du ett bräde med 45 mm rutor med ett standardturneringsset ser det trångt ut och känns instabilt vid spel. Välj en matt finish på brädet – blank lack reflekterar lampor och tröttar ut ögonen efter 90 minuter.

För att matcha rätt set och bräde i vår kollektion kan du också utforska vår kompletta samling schackspel och bräden, där varje kombination är specifierad med faktiska mått.

Staunton i tävlingshistorien

Vid världsmästerskapet i Reykjavik 1972 – det s.k. ”matchen för seklet” – använde både Bobby Fischer och Boris Spassky Staunton-set i standardformat. Fischer var känd för att vara extremt noggrann med pjäskvaliteten och förkastade flera leveranser innan tävlingen. Det berättas att han personligen kontrollerade balansen på varje pjäs. Det säger något om vad designen kräver av sina tillverkare: toleransen för ojämna vikter eller sneda baser är liten när ett parti avgörs på tidnöd.

Staunton är inte en stil som ”hyllades” av mästarna – det är en praktisk standard de inte hade råd att byta ut. Det är skillnaden mellan en ikon och ett verktyg som blivit ikonisk genom sin pålitlighet.

Skötsel och livslängd

Massivt trä rör sig med luftfuktigheten. Förvara setet i sin originallåda eller en fodrad låda, borta från direkt solljus och element. Vid torrt inomhusklimat (under 40 % relativ luftfuktighet) kan du behandla pjäserna en gång per år med en liten mängd linolja eller vaxemulsion för att förhindra att träet torkar ut vid fogarna. Filtbaserna kan bytas ut om de nöts – det kostar ingenting och förlänger brädets liv avsevärt.

Ett välskött Staunton-set i massivt trä håller i 30–50 år utan att förlora sin funktion. Det är varken en kampanjprodukt eller en dekorationsgrej som åldras dåligt – det är ett instrument med ett specifikt syfte, byggt för att uppfylla det.